
Tyvärr så går saker sällan som man planerar. Vår nakenfis är en ängel.
Texas blev akut sjuk den 27 juli. Han började först hosta lite, lät som om att han hade något i halsen. Erbjöd honom vatten, men nä, han ville inte ha. Vid den tidpunkten gick han fortfarande och viftade på svansen.
Efter det gick det utför. Han började hosta mer, drog in luft och lät bubblig i bröstkorgen.
Då vi var bortresta hade jag ingen aning om vart jag skulle vända mig. Vi hade inte internet, så fick kontakta en vän, som kunde googla.
Tillslut fick vi tag på jour veterinär. Hon bodde ca 23km ifrån, så vi hoppade in i bilen direkt.
Tack vare gps så hittade vi ganska omgående.
Veterinären blev chockad över hur dålig Texas var. Han låg på mage och hade nosen rakt uppåt och kippade efter andan. Vetten tittade på hans tandkött... då sa hon. "Tror tyvärr inte att det här kommer sluta lyckligt..."
Hans tandkött var grå-vit-blå. Färglöst. Hela hunden var iskall. Tempen var 35. Alltså nedkyld.
Han fick en tjock filt runt sig. Även antibiotika spruta, samt slemlösande. Ingenting fungerade. Han blev sjukare för var sekund som gick. Började bubbla upp blodskum ur hans nos tillslut, och hans huvud ramlade åt sidan. Då var vi alla överens om att han måste få somna in fridfullt. Inte kvävas ihjäl. :(
Han somnade in tillslut före 23.30, den 27 juli.
Det var bland det värsta jag varit med om i hela mitt liv. Vår älskade nakenfis. Vår Texas!!
Han fick somna in i både husses och mattes famn, höra våra röster och bli klappad på huvudet.
"Lillebror" Leevi väntade med min mamma hos min mormor.
Vi tog med Texas kropp, och begravde honom på min mormors gård. Där fick han sin sista vila.
Redan nästa morgon fick han ett kors.
Vår stjärna, du fattas oss!!
//Sanna med Leevi



